Taktikens grundstenar

Ett kapitel ur Prof.  Radivoj Hudetz,

Taktik im Tischtennis. Mit dem Kopf gewinnen.

Liten översättning från tyska av Bengt Ericson

För att kunna genomföra en taktisk plan med framgång, använder en spelare olika taktiska grundstenar. Dessa utgörs av bollens hastighet, rotation, riktning, placering och bana. De kan ändras under spelets gång och låter sig kombineras på många olika sätt. På det viset kan oändligt många olika spelsituationer uppstå. Taktiska grundstenar handlar enbart om de tekniska och taktiska element med vilka spelet om en poäng byggs upp. Spelarens fysiska och psykiska egenskaper har man då ännu inte berört. Taktiken under en match består dessutom inte bara av nämnda grundstenar utan omfattar många olika handlingar, som till exempel intensivt spel mot motståndarens svaga sidor, hur man utnyttjar pauser för att dra ner eller trissa upp spelrytmen, och mycket annat.

Tempo

Det finns huvudsakligen två sätt att påverka spelets tempo. Först och främst genom slagväxlingens frekvens, som ökar med ett tidigare tillslag på bollen. I det fallet rycks även motståndaren med och bollbanan blir betydligt kortare. (Om en boll träffas 25 cm tidigare har den också bara 25 cm kortare väg tillbaka, vilket betyder en vinst på en halv meter). Det andra sättet innebär ökad hårdhet eller kraft i slaget, vilket ger snabbare bollar.

Med tanke på det lilla utrymme som bordtennis spelas på, ser det vid första anblicken ut som att man alltid bör spela bollen så snabbt som möjligt, för att motståndaren ska få kortast möjliga tid att reagera. Men i praktiken kan även en långsam boll vara verkningsfull, om man växlar tempo i spelet och kombinerar snabba bollar med långsammare. Vid mycket snabba bollar måste man dessutom ha klart för sig att det är svårare att kontrollera slaget ju snabbare bollen anländer, vilket direkt ställer krav på spelarens tekniska kunnande. Ju stabilare och framför allt anpassningsbar tekniken är, desto precisare kommer också spelaren att kunna spela snabba bollar. En avsiktligt växling av hastighet och slagstyrka, så kallad tempoväxling, är ett mycket verkningsfullt och framgångsrikt taktiskt medel i bordtennis.

Moderna defensivspelare försöker störa en offensiv spelares rytm med inflikade angrepp, där tempo och rotation förändras samtidigt . En offensiv spelare försöker också att variera tempo och rotation i angreppet, för att göra det svårare för den defensive att returnera precist.

Tempoväxling som taktiskt medel används också framgångsrikt av offensiva och blockerare i spel mot andra offensiva eller blockerare. Skruvande offensivspelare växlar gärna tempo och rotation mot blockerare för att försvåra blockeringen. Om man blockerar och varje boll träffar racketen med nästan samma hastighet och rotation, kan man lätt ställa in sig och närmast automatiskt hålla fram racketen; det enda problemet förblir då var motståndaren placerar bollen. Men om angriparen ständigt växlar hastighet och rotation på bollen, och dessutom placering, blir motståndarens uppgift väsentligt mer komplicerad, eftersom inte bara den växlande placeringen utan också växling i tempo och rotation måste tas med i beräkningen. Omvänt spelar också en blockerare snabbare eller långsammare och med olika placering, för att förleda angriparen till misstag, eller för att eventuellt få en egen chans. Detsamma gäller naturligtvis också för spel mellan två offensiva eller mellan två blockerare eller kontringsspelare. I modern bordtennis växlar de nämnda rollerna ständigt, till och med inom samma bollväxling. Spelare som Samsonov går ofta omärkligt över från rollen som blockerings- och kontringsspelare till den som angripare, kontrare eller till och med försvarare, den sista rollen oftast med höga toppspinn (ballongplock) från distans.

Framför allt ska man undvika att spela flera bollar efter varandra i samma tempo, vilken speluppfattning det än gäller. En motståndare kan alltid snabbt och lätt ställa in sig på ett spel där det inte förekommer någon tempoväxling. Som regel skall man bemöda sig om att växla mellan snabba och långsammare slag så distinkt som möjligt – det är till exempel ingen fördel att successivt öka hårdheten i en slagväxling. Lika tokigt är det att alltid spela snabbare och snabbare. Man måste allt emellanåt också kunna dra ner på tempot och göra spelet långsammare. Ofta kan man spela till sig en poäng just på det viset, eller en situation som möjliggör ett avgörande slag. En defensiv spelare får till exempel ofta stora problem med en långsam boll, på vilken det följer en snabb som fäller honom pladask. Detsamma gäller även mot en offensiv spelare på halvdistans.

I praktiken sker tempoväxling oftast i förbindelse med en ändring av rotationen. En sådan växling i rytmen omöjliggör för motståndaren att handla automatiskt och tvingar honom att spela varje boll på nytt, vilket minskar såväl hans handlingsutrymme som hans träffsäkerhet.

Rotation

Bollens rotation har tack vare de moderna racketbelagen och snabblimning fått en utomordentligt stor inverkan på spelet. Rotationer på mer än 150 varv per sekund (mer än 9000 per minut) påverkar bollens studs från bordet och från racketen såväl som bollbanan så starkt att skruv har blivit ett av de viktigaste taktiska medlen. Såväl ändring av rotationens hastighet som dess riktning spelar därvid en stor roll varvid båda, som tidigare sagts, oftast är förknippade med en förändring av bollens hastighet.

Defensivspelare använder sig av rotationsväxling när de skär, genom att blanda bollar med mer och mindre underskruv. Växlingen förstärks av att man vänder på racketen vars sidor är klädda med olika belag. Oftast har man långa nabbar på backhandsidan och ”greppande” nabbar invändigt på den andra. Nu för tiden spelar många defensiva med korta i stället för långa nabbar på backhand. De korta nabbarna gör det möjligt att ge bollen en starkare eller svagare rotation med hjälp av slagvinkeln utan att man behöver vända på racketen. Förändringar i bollens rotation tvingar en angripande motståndare att ständigt anpassa sina slag, vilket hindrar honom från att fritt utveckla sitt angreppsspel eller får honom att missa.

Även moderna offensivspelare med toppspinn växlar rotationsstyrka, oftast ihop med bollhastigheten. Ändring i rotation gör det omöjligt för motståndaren att, så att säga, returnera automatiskt. Varje boll blir annorlunda och motståndaren måste hela tiden ställa om sig, vilket inkräktar på hans handlingsfrihet. Om det däremot alltid kommer lika starkt skruvade bollar kan motståndaren snabbt ställa in sig på det, även om det rör sig om kraftig rotation. Mot ständigt växlande rotation måste han emellertid alltid anpassa sina slag på nytt.

Att byta rotationriktning är, vid sidan av ändring i rotationsstyrka, både i angrepp och försvar ytterligare ett taktiskt medel. Därvid avses i första hand växling från över- till underskruv och omvänt. En angreppsspelare med toppspinn från halvdistans kan i ett kritiskt läge plötsligt låta ett backhandslag med underskruv följa på offensiven. Detta byte av rotation i förening med tempoväxling kan bereda motståndaren stora svårigheter. Visserligen kan ett sådant slag bara lyckas om det kommer som en överraskning, vilket kräver ett vederbörligt stort tekniskt kunnande. Defensivspelare använder ofta den motsatta växlingsföljden. På underskruv följer en angreppsboll med överskruv. Många moderna defensiva spelar med backhand nästan uteslutande underskruvade försvarsbollar, och med forehand övervägande angrepp med toppspinn. Även sådana kombinationer gör livet svårt för motståndaren.

Placering

En precis bollplacering är ett enormt viktigt taktiskt medel. Fastän bordets dimensioner är mycket små, kan man spela till sig betydande fördelar med en precis placering. Att stå riktigt i förhållande till bollen är av största vikt för slagprecision och slagstyrka. Man bör därför störa motståndaren med lämplig bollplacering för att därigenom hindra honom att i tid inta en god ställning i förhållande till bollen.

När det gäller bollplacering kan man skilja mellan placering i sidled och i djupled.

Placering i sidled

Diagonal och parallell placering

Vid diagonal placering är bollbanan cirka 20% längre än om man spelar parallellt med bordets långsida. I regel är det svårare att spela parallellt eftersom bollens väg är kortare. Därigenom blir också nätet till ett större hinder för bollens bana genom luften. Dessutom måste kroppshållning, racketens ställning mot bollen och slagets riktning ändras. Å andra sidan har motståndaren kortare tid på sig att reagera när man spelar parallellt, eftersom bollen flyger kortare väg på kortare tid. Dessutom måste han anpassa sin ställning mot bollen. I modern bordtennis är spel med parallell placering ett verksamt och viktigt taktiskt medel.

Slagvinkel

Alltid när man spelar en boll till ett bestämt område på bordet, kan man förvänta sig att returen kommer i en bestämd vinkel. Om man till exempel spelar en diagonal boll från den egna forehandens hörn, kan man förvänta sig en retur i vinkeln mellan denna forehand-diagonal och riktningen parallell mot backhanden. En diagonal placering mot backhand är i det här fallet omöjlig.
Om man däremot spelar en parallell boll från det egna forehand-hörnet, kan man vänta sig en retur i vinkeln mellan denna forehand-parallell och diagonalen mot backhandsidan, vilket i detta fall kan innebära en nog så oangenäm boll. På grund härav spelar man oftast diagonalt om man står under press, och parallellt när situationen är lovande och det lönar sig att med ett överraskande eller hårt slag vinna bollen eller åtminstone ett tillfälle att slå tillbaka. I de flesta fall bör ett parallellt slag därför inte utföras svagt, utan sätta tryck på motståndaren. Å andra sidan kan man sedan, om man sätter motståndaren under diagonalt tryck, vänta sig en retur i ungefär samma riktning. En situation som man bör utnyttja.